Sova borta

I helgen sov Oliver bora för första gången. Mamma och pappa tänkte ha en kväll för sig själva eftersom pappa (jag) var borta på alla-hjärtans. Jag frågade Olivers mormor och morfar om de kunde passa honom och då erbjöd de sig att ha honom över natten. Eftersom vi ändå tänkt testa det så småningom tyckte jag att vi lika gärna kunde ta det nu.

Helgen kom och känslan av som skulle komma var verkligen blandad. Å ena sidan var det bra att få det gjort och ta reda på om det skulle fungera eller inte, å andra sidan var det svårt att lämna honom ifrån sig. Vi har naturligtvis fullt förtroende för mormor och morfar, osäkerheten låg i att inte veta hur Oliver skulle reagera, det kunde bli både succé eller fiasko.

Hur som helst, helgen kom och det var en konstig känsla när de hämtade honom. Genast kändes det tomt och det var inte utan att gråten började kännas i halsen. Man kände sig rätt töntig, fast ändå inte.

En av mina första tankar var att det kommer bli jättejobbigt att lämna honom på dagis sen. Jag menar, om det är jobbigt att lämna honom till någon man känner och litar på till 100%, hur jobbigt skulle det inte bli att lämna honom till några (nästan iaf) främlingar??

Vi påpekade flera gånger noga att de var tvungna att höra av sig på direkten om han blev väldigt ledsen!!

Sofie och jag åt middag och gick på bio och så långt kändes allt helt ok, vi har ju trots allt gjort det tidigare. Skillnaden den här gången var att vi inte skulle hämta vår lilla älskling utan åka hem själva...

När vi gått och lagt oss var det svårt att sova. Sofie tog det hårdare än mig och tyckte det var väldigt jobbigt. Jag tyckte oxå att det var jobbigt, men fylldes ändå av en slags glädje. Jag hade svårt då att förklara den och det är inte lättare nu, men jag ska försöka.

Jag tänkte att jag blev så glad för att vi har en son som vi älskar så mycket, att han har mormor och morfar som älskar honom så mycket, och att han älskar dom så att de kan umgås utan oss. Man vill ju så klart inte att ens barn ska vilja vara utan en, men samtidigt finner jag någon slags glädje i situationen. Det är svårt att förklara helt enkelt...

Övernattningen gick jättebra. Oliver tittade på melodifestivalen med dom, badade bubbelbad och åt god mat... Den enda gången han var ledsen var när han (antagligen enormt övertrött) skulle nattas vid 23 (lite sent va??).

På morgonen åkte vi ut till dom och fick äntligen se vår lilla älsklling igen. Han var på riktigt toppenhumör, tydligen hade det varit roligt att vara med mormor och morfar...

Till sist två bilder jag tog förra veckan på morgonen. Den första när vi lekte och den andra när morfar passade honom (Oliver framför TV:n och morfar framför datorn).

Underbara barn

Att ha barn är någonting underbart. Det går inte riktigt att beskriva för de som inte själva har barn. De kommer aldrig att förstå hur man menar.

Ikväll hade jag och Oliver ett långt sagoläsningspass (långt ord) och efter ett tag fick jag inte läsa mer utan han skulle läsa själv. Jag skulle kunna ligga hur länge som helst och bara titta på honom när han gör sina små saker. Det är svårt att beskriva med ord, men känslan att något som en gång var så litet växer och utvecklas till en person som gör saker på egen hand, testar nya saker, lär sig mer och mer, den är fantastisk.

Bland det absolut bästa jag vet är att titta på Oliver när han inte ser mig. Han sitter och plockar med något, läser en saga, pratar lite med sina leksaker och såna saker, och jag bara fylls av glädje och stolthet. Det kan låta lite fånigt för de som inte har egna barn, men som sagt, det är svårt att beskriva med ord. Man bara vet helt enkelt...

Idag har han spelat munspel för första gången. Eller för att förtydliga, han har fått munspelet att låta. Inte mycket, men innan har han nöjt sig med att bita lite i den. För ett tag sen lärde han sig att blåsa, men han har först nu lärt sig att kombinera att hålla i munspelet och blåsa i det... Nästan lika bra som pappa =)

Helgen sömn

Så var då helgen över. Även natt nummer två gick det bra att klara sig utan mammisen! Efter den obligatoriska "vakna-efter-en-timme"-vaknandet sov Oliver till ungefär 4 på morgonen och sedan sov han 4 timmar till. Alltså vaknade han bara en gång på natten igen. Riktigt skönt faktiskt eftersom han bara för ett kort tag sen var tvungen att vakna betydligt mer än så (läs förförra inlägget).

Natten efter var mamma hemma igen och ett visst mamma och tuttebegär väcktes på nytt, men det gick faktiskt riktigt bra ändå. Både mamma och Oliver somnade runt halv tio i sängen och Oliver sov ända till 6 morgonen efter. Nytt rekord tror jag.
Pappa somnade på soffan runt halv elve och släpade sig i säng kvart i ett på natten... Degt är skönt att somna på soffan, men oftast inte lika skönt när man vaknar och ska ta sig till sängen via tanborste, lampsläckningar osv...

Snart kanske det är dags att testa hur det går att sova borta...

God morgon!

Nu är natten över. Oliver har varit jätteduktig och sovit som en liten ängel...

Vi har precis ätit en härlig långfrukost och ska snart ge oss av till mammisen. Oliver längtar helt klart efter sin mamma (och jag också). Just nu sitter han vid dörren och ropar sitt speciella "maama??"

Ikväll gör vi om allt igen =)

Pappa-son-kväll

Nästan exakt två månader sen jag skrev senast. Det är så klart alldeles för sällan och jag ska verkligen försöka bättra mig.

Mycket har hänt sen sist, men jag tänker inte uppdatera allt nu, kanske senare.

Ikväll och troligtvis imorgon sker något för första gången. Mamma Sofie sover inte hemma... Tanken är dels att hon ska få något hon verkligen väntat på, och sannerligen förtjänat, dvs en hel natts oavbruten sömn. Det blir första gången sen vi fick Oliver! Sedan ska vi också på detta sätt försöka vänja av Oliver vid det obligatoriska natt-tuttandet som nu sker allt mellan 2 och 200 gånger per natt.

En bonus blir dessutom att jag och Oliver för första gången ska klara oss utan vår älskling mamma och Sofie och den underbara bonusen består i att vi får en riktig far och son-upplevelse. Oliver och jag måste tillsammans göra något vi aldrig gjort innan, utan möjlighet att mammsen dyker upp om det krisar.

Nu har jag precis fått lillen att somna, efter ungefär två timmars nattningsförsök som sett ut ungefär så här:

Mat, saga, "vill du sova?", skrik och gråt, "ska pappa bära?", äta banan, kolla på let´s dance, dricka vatten, läsa saga, skrik och gråt, mer let´s dance, kräla omkring i pappas knä, pussas, busa, saga, skrik, vatten, banan, busa, pussa, saga, bära, sjunga och slutligen somna... Puh! =)
Nu får vi se hur länge han sover innan det är dags för första vaknandet och vad som händer då...

Vi har haft en underbar kväll. Det är verkligen annorlunda när det bara är han och jag. (Tolka inte detta fel älskling, vi saknar alltid dig när du inte är hemma!!)
Vi har busat, sjungit, pussats, kramats, skrattat och gråtit tillsammans och det är en fantastisk känsla!!

Dessutom har den hemliga saken även genomförts nu och det finns några som har fått se den. Imorgon blir det fler och nästa helg kommer grabbarna få se hemligheten. Efter det kommer jag dessutom presentera den här...

Oliver - du är det bästa som hänt mig och jag älskar dig över allt annat!

Sov gott söta lilla pojk...