Oliver är förkyld. Han hostar och snorar. När han ska sova och äta blir det jobbigt för honom eftersom näsan vid dessa tillfällen är alldeles full av snor. Då tar mamma och pappa fram bebisarnas tortyrredskap nr 1 (känns det som iaf), nämligen den fruktade NÄSFRIDAN!!!
Mamma håller i bebisen som kastar sig fram och tillbaka och gör allt han kan för att komma undan denna fruktansvärda uppfinning medan pappa gör allt han kan för att suga ur så mycket som möjligt ur den skrikande bebisen.
Usch vad jag får dåligt samvete då. Han avskyr det verkligen. Men samtidigt vet jag att han snabbt glömmer bort det och att det direkt efter känns mycket bättre, men det blir ändå jobbigt den korta stunden vi tvingar honom att göra något han avskyr. Men det är en sida av att vara förälder antar jag. Det är trots allt för hans eget bästa...
1 kommentar:
Den där näsfridebrottningen känner jag igen... inte så kul, men i med öronpropparna
Skicka en kommentar